55. Cesium (Cs)

54. Xenon (Xe) <— 55. Cesium (Cs) —> 56. Barium (Ba)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cesium
https://en.wikipedia.org/wiki/Caesium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 132,90545 u
Utseende: Metalliskt ljusgul

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 1.93 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 1.843 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 301,59 K (28 °C)
Kokpunkt: 944 K (678 °C)
Kritisk punkt: 1938 K, 9.4 MPa
Smältvärme: 2,092 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 67,74 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 32.210 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 260 (298) pm
Kovalent radie: 225 pm
van der Waalsradie: 343 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 6s¹
e⁻ per skal: 2,8,18,18,8,1

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: −1, +1
Oxider (basicitet): Cs₂O (stark bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 0,79
Elektronegativitet (Allenskalan):

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk rymdcentrerad
Värmeledningsförmåga: 97 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Elektrisk konduktivitet: 4,89·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: 205 nΩ⋅m (at 20 °C)
Magnetism: Paramagnetisk
Youngs modul: 1.7 GPa
Bulks modul: 1.6 GPa
Mohs hårdhet: 0,2
Brinells hårdhet: 0.14 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-46-2

Historia

Namnursprung: from Latin caesius, sky blue, for its spectral colours
Upptäckt: Robert Bunsen and Gustav Kirchhoff (1860)
Första isolation: Carl Setterberg (1882)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
133Cs	100%	Stabil
134Cs	{syn}	2.0648 y	ε β−	134Xe 134Ba
135Cs	Spår	2.3×106 y	β−	135Ba
137Cs	{syn}	30.17 y	β−	137Ba

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_caesium

---

Cesium

Cesium (IUPAC: Caesium) är ett mycket reaktivt grundämne med kemiskt tecken Cs och atomnummer 55. Det tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia

Cesium upptäcktes 1860 med hjälp av spektralanalys av de båda tyska kemisterna Gustav Kirchhoff och Robert Bunsen. Ämnet fick namn av latinets caesius, himmelsblå. Namnet syfter på de karakteristiska linjerna i spektrumet. Metalliskt cesium framställdes av Carl Setterberg år 1882.

Egenskaper

Cesium är självantändligt i luft och reagerar mycket kraftigt med vatten. Den radioaktiva isotopen Cs-137 är en del av restprodukterna från kärnkraftverkens reaktorer.

Om cesium antänds i luft brinner den med en klar blå låga. Om cesium får kontakt med vatten sker emellertid en explosiv reaktion: 2Cs+2H₂O →2CsOH+H₂

varvid vätet reagerar med luftens syre och i sin tur blir till vatten i en kraftigt exoterm reaktion.

Förekomst och framställning

Cesium förekommer i jordskorpan med ca 1 ppm. Några cesiumhaltiga mineral är pollucit och rhodizit. Den stabila isotopen Cs-133 är den vanligast naturliga förekommande. Cesium kan framställas genom reduktion av cesiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C.

Användning

Den största användningen av cesium är i form av cesiumformiat, vilket används i borroljor inom oljeindustrin. Cesium används också som ljuskänslig beläggning i fotoceller, och cesiumföreningar ingår i vissa specialglas.

Cesiumbromid och cesiumjodid används i scintillationsdetektorer för mätning av radioaktiva sönderfall. Cesium används även i atomur, så kallade cesiumur, vilka använder resonansfrekvensen hos ¹³³Cs som referenspunkt. Radioisotopen ¹³⁷Cs har mycket liten praktisk användning.

Atomur

Cesiumbaserade atomklockor använder elektromagnetiska övergångar i cesium-133 atomers hyperfinstruktur som referenspunkt.

Den första cesiumklockan konstruerads av Louis Essen år 1955 vid National Physical Laboratory i Storbritannien. Cesiumklockor uppges i dag vara det av människan mest exakta förverkligandet av en enhet som någonsin uppnåtts.

Cesiumklockor reglerar tiden för mobiltelefoni och internet.

H-fraser	H260, H314
P-fraser	P223, P231+P232, P260, P264, P280, P301+P330+P331, P303+P361+P353 P335+P334, P304+P340, P305+P351+P338, P310, P363, P370+P378, P402+P404, P405, P501