56. Barium (Ba)

55. Cesium (Cs) <— 56. Barium (Ba) —> 57. Lantan (La)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Barium
https://en.wikipedia.org/wiki/Barium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 137,327 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 3.51 g/cm³
Densitet (vid smältpunkten): 3.338 g/cm³
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 000 K (725 °C)
Kokpunkt: 2 170 K (1 897 °C)
Trippelpunkt:
Kritisk punkt:
Molvolym: 38,16· 10−6
Smältvärme: 7,75 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 142 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 28.07 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 215 pm
Kovalent radie: 198 pm
van der Waalsradie: 268 pm
Elektronaffinitet:
Arbetsfunktion:

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 6s²
e⁻ per skal: 2,8,18,18,8,2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: +1, +2
Oxider (basicitet): BaO (stark bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 0,89
Elektronegativitet (Allenskalan):
Normalpotential:

Diverse

Kristallstruktur: kubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet: 1 620 m/s
Termisk expansion: 20.6 µm/(m⋅K) (at 25 °C)
Värmeledningsförmåga: 18.4 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 3·10⁶ A/(V × m)
Elektrisk resistivitet:
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +20.6×10⁻⁶ cm³/mol
Youngs modul: 13 GPa
Skjuvmodul: 4.9 GPa
Kompressionsmodul:
Bulks modul: 9.6 GPa
Poissons konstant:
Mohs hårdhet: 1,25
Vickers hårdhet:
Brinells hårdhet:

Identifikation

CAS-nummer: 7440-39-3
EG-nummer:
Pubchem:
RTECS-nummer:

Historia

Namnursprung:
Förutsägelse:
Upptäckt: Carl Wilhelm Scheele (1772)
Första isolation: Humphry Davy (1808)

Isotoper

Iso­top	Förekomst	Halveringstid (t1/2)	Sönderfall	Sönderfallsprodukt
130Ba	0.11%	(0.5–2.7)×1021 y	εε	130Xe
132Ba	0.10%	Stabil
133Ba	{syn}	10.51 y	ε	133Cs
134Ba	2.42%	Stabil
135Ba	6.59%	Stabil
136Ba	7.85%	Stabil
137Ba	11.23%	Stabil
138Ba	71.70%	Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_barium

---

Barium

Barium, (av baryt, vari grundämnet upptäcktes, grekiska barys ”tung”) är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Barium är metalliskt ljust glänsande men anlöps snabbt i luft till grå eller svart färg. Barium angrips av vatten och bildar bariumhydroxid som löser sig i vattnet till alkalisk reaktion. Barium förekommer inte i naturen i metallisk form på grund av sin reaktivitet. Medelhalten i jordskorpan är 500 mg/kg.

Salter

Bariumjonen kan bilda många salter. Bariumsulfat är praktiskt taget olösligt och används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Bariumnitrat (Ba(NO₃)₂) är lättlösligt och används huvudsakligen i fyrverkerisatser för att ge grön lågfärg. I tomtebloss är oxidationsmedlet bariumnitrat. Nitratet är giftigt för människor varför tomtebloss är försedda med en varningstext.

Bariumjonen är giftig. Alla lösliga bariumsalter är giftiga. Giftverkan märks redan av små mängder. Bariumnitrat har använts i sorkgift. Bariumförgiftning påminner om arsenikförgiftning. Symtom är brännande känsla i munnen och magen, illamående, ökad saliv, hopdragningar i magsäcken, förlamningar i extremiteter och urinblåsa. De olösliga bariumsalterna såsom bariumsulfat är ofarliga. Natriumsulfat kan användas som motgift mot bariumsaltförgiftning då sulfatet bildar fällning med bariumjonerna. Bariumsulfat som mineral kallas baryt eller tungspat.

Historia

Medeltidens alkemister kände till en del bariuminnehållande mineral. Stenar av baryt från Bologna i Italien kallades ”Bolognastenar” och var populära hos alkemister och häxkonstnärer på grund av stenarnas förmåga att efter belysning avge ljus. Barytens förmåga till fosforescens beskrevs av Vincentius Casciarolus 1602.

Carl Scheele konstaterade 1774 att baryt innehöll ett nytt grundämne skilt från kalcium, men lyckades inte renframställa barium utan endast bariumoxid. Den förste som framställde rent barium var Humphry Davy 1808.

H-fraser	H261, H315, H319, H335
P-fraser	P231+P232, P261, P305+P351+P338, P422