Archives for 2000

70. Ytterbium (Yb)

69. Tulium (Tm) <— 70. Ytterbium (Yb) —> 71. Lutetium (Lu)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lutetium
https://en.wikipedia.org/wiki/Lutetium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 173,04 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 6.90 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 6.21 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 097 K (824 °C)
Kokpunkt: 1 467 K (1 194 °C)
Molvolym: 24,84 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 7,66 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 128,9 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 26.74 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (222) pm
Kovalent radie: 187±8 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f14 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 32, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,1

Diverse

Kristallstruktur: face-centered cubic (fcc)
Ljudhastighet: 1590 m/s (at 20 °C)
Termisk expansion: β, poly: 26.3 µm/(m⋅K) (r.t.)
Värmeledningsförmåga: 38.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 3,51·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: β, poly: 0.250 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +249.0×10−6 cm3/mol (2928 K)
Youngs modul: β form: 23.9 GPa
Skjuvmodul: β form: 9.9 GPa
Bulks modul: β form: 30.5 GPa
Poissons konstant: β form: 0.207
Vickers hårdhet: 205–250 MPa
Brinells hårdhet: 340–440 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-64-4

Historia

Namnursprung: Efter Ytterby (Sweden), where it was mined
Upptäckt: Jean Charles Galissard de Marignac (1878)
Första isolation: Carl Auer von Welsbach (1906)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallPro­dukt
166Yb{syn}56.7 hε166Tm
168Yb0.126%Stabil
169Yb{syn}32.026 dε169Tm
170Yb3.023%Stabil
171Yb14.216%Stabil
172Yb21.754%Stabil
173Yb16.098%Stabil
174Yb31.896%Stabil
175Yb{syn}4.185 dβ175Lu
176Yb12.887%Stabil
177Ybsyn1.911 hβ177Lu

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_ytterbium


Ytterbium

Ytterbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Ämnet upptäcktes 1878 av schweizaren Jean Charles Galissard de Marignac. Det är även landskapsämne.

Egenskaper

Rent ytterbium är en grå, mjuk metall, som ej angrips av luft men reagerar långsamt med vatten. Den har smältpunkt 824 °C och kokpunkt 1 194 °C samt täthet 6,57 g/cm3.

Förekomst

Ytterbium förekommer mycket sparsamt i jordskorpan, oftast tillsammans med yttrium. Naturligt förekommer sju isotoper varav Yb-174 är den vanligaste (31,82 %).

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

69. Tulium (Tm)

68. Erbium (Er) <— 69. Tulium (Tm) —> 70. Ytterbium (Yb)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tulium
https://en.wikipedia.org/wiki/Thulium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 168,93421 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 9.32 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 8.56 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 818 K (1 545 °C)
Kokpunkt: 2 003 K (1 730 °C
Molvolym: 19,1 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 16,84 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 191 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.03 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 174,6 (222) pm
Kovalent radie: 190±10 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f13 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 31, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +2, +3
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,25

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Termisk expansion: poly: 13.3 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 16.9 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,5 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: poly: 676 nΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +25500×10−6 cm3/mol (291 K)
Youngs modul: 74.0 GPa
Skjuvmodul: 30.5 GPa
Bulks modul: 44.5 GPa
Poissons konstant: 0.213
Vickers hårdhet: 470–650 MPa
Brinells hårdhet: 470–900 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-30-4

Historia

Namnursprung: Efter Thule, a mythical region in Scandinavia
Upptäckt och första isolation: Per Teodor Cleve (1879)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
167Tm{syn}9.25 dε167Er
168Tm{syn}93.1 dε168Er
169Tm100%Stabil
170Tm{syn}128.6 dβ170Yb
171Tm{syn}1.92 yβ171Yb

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_thulium


Tulium

Tulium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Rent tulium är en silvervit, smidbar, i luft beständig metall, som lätt kan skäras med kniv.

Förekomst

Grundämnet upptäcktes 1879 av Per Teodor Cleve i Ytterby gruva i Stockholms skärgård och är uppkallat efter Thule, som är den latinska benämningen på Norden. Det förekommer endast mycket sparsamt i jordskorpan och den viktigaste råvarukällan är monazitsand.

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

68. Erbium (Er)

67. Holmium (Ho) <— 68. Erbium (Er) —> 69. Tulium (Tm)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erbium
https://en.wikipedia.org/wiki/Erbium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 167,26 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 9.066 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 8.86 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt: 2 783 K (2 510 °C)
Molvolym: 18,4 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 17,15 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 292,88 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 28.12 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (226) pm
Kovalent radie: 157 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f12 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 30, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Basisk oxid
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,24

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 830 m/s
Termisk expansion: poly: 12.2 µm/(m⋅K) (r.t.)
Värmeledningsförmåga: 14.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,17·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: poly: 0.860 µΩ⋅m (r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +44300.00×10−6 cm3/mol
Youngs modul: 69.9 GPa
Skjuvmodul: 28.3 GPa
Bulks modul: 44.4 GPa
Poissons konstant: 0.237
Vickers hårdhet: 430–700 MPa
Brinells hårdhet: 600–1070 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-52-0

Historia

Namnursprung: Efter Ytterby (Sweden), where it was mined
Upptäckt: Carl Gustaf Mosander (1843)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
160Er{syn}28.58 hε160Ho
162Er0.139%Stabil
164Er1.601%Stabil
165Er{syn}10.36 hε165Ho
166Er33.503%Stabil
167Er22.869%Stabil
168Er26.978%Stabil
169Er{syn}9.4 dβ169Tm
170Er14.910%Stabil
171Er{syn}7.516 hβ171Tm
172Er{syn}49.3 hβ172Tm

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_erbium


Erbium

Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandningar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Förekomst

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.

Historia

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

67. Holmium (Ho)

66. Dysprosium (Dy) <— 67. Holmium (Ho) —> 68. Erbium (Er)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Holmium
https://en.wikipedia.org/wiki/Holmium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 164,93032 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.79 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 8.34 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 747 K (1 474 °C)
Kokpunkt: 2 968 K (2 695 °C)
Molvolym: 18,7 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 12,2 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 241 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.15 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: empirical: 176 pm
Kovalent radie: 192±7 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f11 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 29, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Basisk oxid
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,23

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 170 m/s
Termisk expansion: poly: 11.2 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 16.2 W/(m⋅K)
Elektrisk resistivitet: poly: 814 nΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet:
Youngs modul: 64.8 GPa
Skjuvmodul: 26.3 GPa
Bulks modul: 40.2 GPa
Poissons konstant: 0.231
Vickers hårdhet: 410–600 MPa
Brinells hårdhet: 500–1250 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-60-0

Historia

Upptäckt: Jacques-Louis Soret and Marc Delafontaine (1878)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
163Ho{syn}4570 yε163Dy
164Ho{syn}29 minε164Dy
165Ho100%Stabil
166Ho{syn}26.763 hβ166Er
167Ho{syn}3.1 hβ167Er

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_holmium


Holmium

Holmium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det upptäcktes först av de schweiziska kemisterna Jacques-Louis Soret och Marc Delafontaine 1878 och kort därefter, oberoende av denna upptäckt, 1879 av den svenske kemisten och geologen Per Teodor Cleve i mineral från Ytterby gruva i Stockholms skärgård och är uppkallat efter Stockholm.

Egenskaper och användning

Precis som de andra sällsynta jordartsmetallerna har holmium någon form av intressant magnetisk egenskap. För just holmium gäller det att holmium innehar det högsta värdet av dem för det magnetiska momentet. Det betyder att när holmium placeras i ett magnetfält ställer atomerna in sig längsmed fältet och koncentrerar det. Det gör att de magnetiska kraftlinjerna kommer närmare varandra och fältets lokala intensitet förstärks. Tack vare det kan man förstärka en magnet genom att sätta en metallklump av holmium, en så kallad polsko, ytterst på magneten. Detta används till exempel effektivt i magnetkameror. Ett annat användningsområde för holmium är inom laserkirurgin. Där används holmium ofta som tillsats i solida lasrar av kristaller av yttriumaluminiumgranat. Färgcentra bildas av föroreningar av holmium i kristall och glas. De lagrar optisk energi som frigörs i form av en laserpuls.

I naturen återfinns holmium sällan med sin silver-vita glans då den lätt rostar. Vidare smälter inte holmium förrän vid 1 472 °C och kokar först vid 2 700 °C. I naturen kan holmium tillsammans med andra sällsynta jordartsmetaller hittas i mineraler så som gadolinit, euxenit och monazit. Annars går det också att finna i olika kemiska föreningar. Holmium är dock relativt ovanligt i naturen och dess medelhalt i jordskorpan är endast 1,3 g/ton. Ett sätt att framställa holmium är genom kärnreaktioner då det bildas som en fissionsprodukt. Det är också möjligt att utvinna holmium ifrån de mineraler det ingår i. Både jonbytar- och extraktionsmetoder kan användas vid separation. Med hjälp av termisk reduktion av fluoriden, HoF3, eller kloriden, HoCl3, med kalciummetall kan holmium fås fram i ren form. Holmium förekommer i flertalet olika isotoper med vitt skilda halveringstider. Från den kortaste som har en så kort halveringstid som cirka 1,1 sekund till den betydligt längre tiden på ungefär 1 200 år. Den isotop som kan stötas på i naturen är 165Ho.

Det vita pulvret i provröret är holmiumnitrat.

Dysprosium i fast form, inte helt olikt holmium.

Historia och upptäckt

Holmium upptäcktes allra först av Jacques-Loius Soret och Marc Delafontaine 1878. De studerade olika grundämnens absorptionsspektrum. När de stötte på ett tidigare okänt spektrum insåg de att de upptäckt ett nytt grundämne. De döpte det tillfälligt till ”grundämne X”. Inom ett år upptäcktes ämnet ytterligare en gång. Denna gång av Per Teodor Cleve då han studerade malm innehållande erbiumoxid. Upptäckten skedde tack vare att holmium förekom som en förorening i hans prov. Det var också Cleve som döpte ämnet till ”holmium” efter det latinska namnet på Stockholm – Holmia.

När holmium först skulle sättas in på en plats i det periodiska systemet fick det till att börja med en felaktig plats, det placerades nämligen på plats 66. Henry Moseley analyserade ett prov men dessvärre hade det blivit kontaminerat av grundämnet dysprosium som vid tidpunkten inte heller var inplacerat i det periodiska systemet. Han undersökte holmiums spektrallinjer, men då han såg linjer ifrån båda ämnena antog han felaktigt att de som dominerade var från holmium. De var egentligen från dysprosium så holmium blev helt enkelt felaktigt placerat på dysprosiums plats till att börja med.

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

66. Dysprosium (Dy)

65. Terbium (Tb) <— 66. Dysprosium (Dy) —> 67. Holmium (Ho)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dysprosium
https://en.wikipedia.org/wiki/Dysprosium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 162,50 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.540 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 8.37 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 680 K (1 407 °C)
Kokpunkt: 2 840 K (2 567 °C)
Smältvärme: 11,06 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 230 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.7 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (228) pm
Kovalent radie: 192±7 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f10 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 28, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,22

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 170 m/s
Termisk expansion: α, poly: 9.9 µm/(m⋅K) (r.t.)
Värmeledningsförmåga: 10.7 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,08·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 926 nΩ⋅m (r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +103500×10−6 cm3/mol (293.2 K)
Youngs modul: α form: 61.4 GPa
Skjuvmodul: α form: 24.7 GPa
Bulks modul: α form: 40.5 GPa
Poissons konstant: α form: 0.247
Vickers hårdhet: 410–550 MPa
Brinells hårdhet: 500–1050 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7429-91-6

Historia

Upptäckt: Lecoq de Boisbaudran (1886)
Första isolation: Georges Urbain (1905)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallspro­dukt
154Dy{syn}3.0×106 yα150Gd
156Dy0.056%Stabil
158Dy0.095%Stabil
160Dy2.329%Stabil
161Dy18.889%Stabil
162Dy25.475%Stabil
163Dy24.896%Stabil
164Dy28.260%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_dysprosium


Dysprosium

Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men förekommer i vissa mineral såsom xenotim. Dysprosium upptäcktes första gången 1886 av Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran. Det isolerades dock inte i ren form före 1950-talet. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

65. Terbium (Tb)

64. Gadolinium (Gd) <— 65. Terbium (Tb) —> 66. Dysprosium (Dy)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Terbium
https://en.wikipedia.org/wiki/Terbium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 158,92534 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 8.23 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 7.65 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältvärme: 10.15 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 391 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 28.91 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 175 (225) pm
Kovalent radie: 194±5 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f9 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 27, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,2

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 620 m/s
Termisk expansion: at r.t. α, poly: 10.3 µm/(m⋅K)
Värmeledningsförmåga: 11.1 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 0,889·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 1.150 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +146000×10−6 cm3/mol (273 K)
Youngs modul: α form: 55.7 GPa
Skjuvmodul: α form: 22.1 GPa
Bulks modul: α form: 38.7 GPa
Poissons konstant: α form: 0.261
Vickers hårdhet: 450–865 MPa
Brinells hårdhet: 675–1200 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-27-9

Historia

Namnursprung: Efter Ytterby (Sweden), where it was mined
Upptäckt och första isolation: Carl Gustaf Mosander (1843)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallspro­dukt
157Tb{syn}71 yε157Gd
158Tb{syn}180 yε
β
158Gd
158Dy
159Tb100%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_terbium


Terbium

Terbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det upptäcktes 1843 av den svenska kemisten Carl Gustaf Mosander i Ytterby gruva i Stockholms skärgård och har fått sitt namn efter denna.

Egenskaper

Rent terbium är en silvergrå, smidbar metall, relativt stabil i luft.

Förekomst

I naturen hittar man terbium tillsammans med yttrium i mineral som cerit, gadolinit, euxenit och monazit. Kina producerar 99 procent av världens tillgång på terbium, främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.

Användningsområde

I optiska komponenter ger terbium upphov till ett grönt ljus (fluorescens) och den används inom laserteknik, lysrör, lågenergilampor och bildrör för TV-apparater.

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

64. Gadolinium (Gd)

63. Europium (Eu) <— 64. Gadolinium (Gd) —> 65. Terbium (Tb)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gadolinium
https://en.wikipedia.org/wiki/Gadolinium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 157,25 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.90 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 7.4 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 585 K (1 312 °C)
Kokpunkt: 3 523 K (3 250 °C)
Molvolym: 19,90 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 10,05 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 359,4 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 37.03 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 188 (233) pm
Kovalent radie: 196±6 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f7 5d1 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 25, 9, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Svag bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,20
Elektronegativitet (Allenskalan):

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 680 m/s
Termisk expansion: α poly: 9.4 µm/(m⋅K) (at 100 °C)
Elektrisk konduktivitet: 0,736·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 1.310 µΩ⋅m
Magnetism: ferromagnetic–paramagnetic transition at 293.4 K
Magnetisk susceptibilitet: +755000.0×10−6 cm3/mol (300.6 K)
Youngs modul: α form: 54.8 GPa
Skjuvmodul: α form: 21.8 GPa
Bulks modul: α form: 37.9 GPa
Poissons konstant: α form: 0.259
Vickers hårdhet: 510–950 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-54-2

Historia

Namnursprung: after the mineral Gadolinite (itself named after Johan Gadolin)
Upptäckt: Jean Charles Galissard de Marignac (1880)
Första isolation: Lecoq de Boisbaudran (1886)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
148Gd{syn}75 yα144Sm
150Gd{syn}1.8×106 yα146Sm
152Gd0.20%1.08×1014 yα148Sm
154Gd2.18%Stabil
155Gd14.80%Stabil
156Gd20.47%Stabil
157Gd15.65%Stabil
158Gd24.84%Stabil
160Gd21.86%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_gadolinium


Europium

Gadolinium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Gadolinium är en silvervit, mjuk och smidbar metall. Den oxideras i luft, reagerar långsamt med vatten och är löslig i syror.

Förekomst

Gadolinium förekommer i jordskorpan i mängder motsvarande 6,4 gram/ton. År 1880 upptäcktes elementet i form av sin oxid av schweizaren Marignac i mineralet gadolinit från Ytterby, Stockholms län. Det är namngivet efter den finländske kemisten Johan Gadolin (1760–1853).

I ren form har gadolinium framställts i modern tid. Vanligaste metoden är reduktion av trifluoriden med metalliskt kalcium.

Användning

Gadolinium används bland annat som inblandning i kärnbränsle, då i form av gadoliniumoxid, Gd2O3 (så kallad brännbar absorbator). Syftet med att blanda in det i kärnbränsle är dess egenskaper att fånga upp neutroner, samtidigt som det långsamt förbrukas. På så sätt begränsas effekttätheten i färskt kärnbränsle och effektfördelningen mellan färskt och utbränt bränsle blir jämnare.

Inom sjukvården är gadoliniumföreningar viktiga som kontrastmedel vid MR-diagnostik.

Vidare kan gadolinium användas inom ståltillverkningen där en liten inblandning av gadolinium ökar beständigheten hos järn- och kromlegeringar.

H-fraserH261
P-fraserP231 + P232, P422
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

64. Europium (Eu)

63. Samarium (Sm) <— 64. Europium (Eu) —> 65. Gadolinium (Gd)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Europium
https://en.wikipedia.org/wiki/Europium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 151,964 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 5.264 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 5.13 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 099 K (826 °C)
Kokpunkt: 1 800 K (1 527 °C)
Molvolym: 28,97 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 9.21 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 176 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.66 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (231) pm
Kovalent radie: 198±6 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f7 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 25, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +2, +3
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,2

Diverse

Kristallstruktur: Kubisk
Termisk expansion: poly: 35.0 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Elektrisk konduktivitet: 1,12·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: poly: 0.900 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +34000.0×10−6 cm3/mol
Youngs modul: 18.2 GPa
Skjuvmodul: 7.9 GPa
Bulks modul: 8.3 GPa
Poissons konstant: 0.152
Vickers hårdhet: 165–200 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-53-1

Historia

Namnursprung: Efter Europa
Upptäckt och första isolation: Eugène-Anatole Demarçay (1896, 1901)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
150Eu{syn}36.9 yε150Sm
151Eu47.8%5×1018 yα147Pm
152Eu{syn}13.54 yε
β
152Sm
152Gd
153Eu52.2%Stabil
154Eu{syn}8.59 yβ154Gd
155Eu{syn}4.76 yβ155Gd

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_europium


Europium

Europium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

I ren form är europium en tungmetall med silveraktig färg och en hårdhet som liknar bly.

Europium förekommer i naturen tillsammans med samarium. Europium(III)oxid, Eu2O3, är blekt rosafärgad, och även europiumsalterna är rosafärgade. Många europiumföreningar uppvisar fluorescens.

Europium är ett sällsynt grundämne med begränsad användning. En av användningarna är i kärntekniska sammanhang, tack vare ämnets goda förmåga att absorbera neutroner. Andra tillämpningar bygger på europiums fluorescerande effekt.

Europium renframställdes i oxidform 1901 av den franske kemisten Eugène-Anatole Demarçay, som också namngav ämnet. Dess namn kommer från världsdelen Europa. 1890 hade Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran upptäckt grundämnet, men framställde det aldrig i ren form.

H-fraserH228, H261
P-fraserP210, P231+P232, P280, P370+P378, P402+P404, P501
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

62. Samarium (Sm)

61. Prometium (Pm) <— 62. Samarium (Sm) —> 63. Europium (Eu)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Samarium
https://en.wikipedia.org/wiki/Samarium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 150,36 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.52 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 7.16 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 345 K (1 072 °C)
Kokpunkt: 2 076 K (1 803 °C)
Molvolym: 19,98 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 8,63 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 166,4 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 29.54 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (238) pm
Kovalent radie: 166 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f6 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 24, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0 +1, +2, +3
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1.17

Diverse

Kristallstruktur: rombisk
Ljudhastighet: 2 130 m/s
Termisk expansion: (r.t.) (α, poly) 12.7 µm/(m⋅K)
Värmeledningsförmåga: 13.3 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 0,956·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: (r.t.) (α, poly) 0.940 µΩ⋅m
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +1860.0×10−6 cm3/mol (291 K)
Youngs modul: α form: 49.7 GPa
Skjuvmodul: α form: 19.5 GPa
Bulks modul: α form: 37.8 GPa
Poissons konstant: α form: 0.274
Vickers hårdhet: 410–440 MPa
Brinells hårdhet: 440–600 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-19-9

Historia

Namnursprung: after the mineral samarskite (itself named after Vassili Samarsky-Bykhovets)
Upptäckt: Lecoq de Boisbaudran (1879)
Första isolation: Lecoq de Boisbaudran (1879)

Isotoper

Iso­topFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
144Sm3.08%Stabil
145Sm{syn}340 dε145Pm
146Sm{syn}6.8×107 yα142Nd
147Sm15.00%1.06×1011 yα143Nd
148Sm11.25%7×1015 yα144Nd
149Sm13.82%Stabil
150Sm7.37%Stabil
151Sm{syn}90 yβ151Eu
152Sm26.74%Stabil
153Smsyn46.284 hβ153Eu
154Sm22.74%Stabil

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_samarium


Samarium

Samarium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Metalliskt samarium anlöper snabbt luft och täcks då av ett skyddande hydroxid- eller karbonatskikt. Färska snittytor är silvergrå.

Förekomst

Samarium förekommer tillsammans med cerium i mineralen orthit, bastnäsit och monazit samt i högre halter i samarskit. Av ämnet är 18 isotoper kända varav sju förekommer naturligt.

Användning

Samarium används tillsammans med kobolt för att skapa starka permanentmagneter. Ämnet används även för dopning av maser- och laserkristaller av kaliumfluorid samt som absorptionsmedel för neutroner i kärnreaktorer, och som katalysator m. m.

H-fraserH228, H261, H373
P-fraserP210, P231 + P232, P422

Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

61. Prometium (Pm)

60. Neodym (Nd) <— 61. Prometium (Pm) —> 62. Samarium (Sm)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Prometium
https://en.wikipedia.org/wiki/Promethium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 146,9151 u
Utseende: Metallisk

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.26 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 373 K (1 100 °C)
Kokpunkt: 3 273 K (3 000 °C)
Molvolym: 20,23 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 7.13 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 289 kJ/mol

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (205) pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f5 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 23 ,8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: +2, +3
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1.13 (?)

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Termisk expansion: 9.0 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 17.9 W/(m⋅K)
Elektrisk resistivitet: est. 0.75 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramgnetisk
Youngs modul: α form: est. 46 GPa
Skjuvmodul: α form: est. 18 GPa
Bulks modul: α form: est. 33 GPa
Poissons konstant: α form: est. 0.28

Identifikation

CAS-nummer: 7440-12-2

Historia

Upptäckt: Charles D. Coryell, Jacob A. Marinsky, Lawrence E. Glendenin (1945)

Isotoper

NuklidNFt1/2STSP
143Pm{syn}265 dε143Nd
144Pm{syn}363 dε144Nd
145Pm{syn}17,7 yε
α
145Nd
141Pr
146Pm{syn}5,53 yε
β
146Nd
146Sm
147Pm{syn}2,6234 yβ147Sm
148Pm{syn}5,370 dβ148Sm
149Pm{syn}53,08 hβ149Sm

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_promethium


Prometium

Prometium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Ämnet förekommer inte naturligt.

Egenskaper

Alla isotoper av prometium är radioaktiva. De 14 kända isotoperna har masstal från 141 till 154 och halveringstid från 34 sekunder till 17,7 år.

Förekomst och framställning

Prometium bildas i naturen i mycket små mängder. Det påvisades första gången 1941 vid bestrålning av neodym och praseodym med α-partiklar, neutroner och deutroner (kärnan i deuteriumatomen, tungt väte, 2H).

Användning

Tekniskt används prometium som β-strålare vid radioaktiv tjockleksbestämning och ingår i vissa självlysande färger samt i specialbatterier, t. ex. för pacemakers.

Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

60. Neodym (Nd)

59. Praseodym (Pr) <— 60. Neodym (Nd) —> 61. Prometium (Pm)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Neodym
https://en.wikipedia.org/wiki/Neodymium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 144,24 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 7.01 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 6.89 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 297 K (1 024 °C)
Kokpunkt: 3 373 K (3 100 °C)
Molvolym: 20,59 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 7,14 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 273 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.45 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (206) pm
Kovalent radie: 164 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f4 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 22, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +2, +3, +4
Oxider (basicitet): Nd2O3 (svag bas)
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,14

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 330 m/s
Termisk expansion: α, poly: 9.6 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 16.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,57·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 643 nΩ⋅m
Magnetism: Paramagnetisk, under 20 °K antiferromagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +5628.0×10−6 cm3/mol (287.7 K)
Youngs modul: α form: 41.4 GPa
Skjuvmodul: α form: 16.3 GPa
Kompressionsmodul:
Bulks modul: α form: 31.8 GPa
Poissons konstant: α form: 0.281
Vickers hårdhet: 345–745 MPa
Brinells hårdhet: 265–700 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-00-8

Historia

Upptäckt: Carl Auer von Welsbach (1885)

Isotoper

IsotopFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
140Nd{syn}3,37 dε140Pr
141Nd{syn}2,49 hε141Pr
142Nd27,13 %Stabil
143Nd12,18 %Stabil
144Nd23,8 %2,29·1015 yα140Ce
145Nd8,3 %Stabil
146Nd17,19 %Stabil
147Nd{syn}10,98 dagarβ147Pm
148Nd5,76 %Stabil
149Nd{syn}1,728 timmarβ149Pm
150Nd5,64 %1,1·1019 yβ150Sm

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_neodymium


Neodym

Neodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Historia

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Oren neodymmetall framställdes 1900 av Matignon, och renare metall erhölls 1926 av Sieverts och Roell. Namnet kommer av grekiska neos, ny, och didymos, tvilling.

Egenskaper

Neodym är en silvervit mjuk metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Den oxideras lätt i luft och reagerar långsamt med kallt, och snabbt med varmt vatten och löses lätt i utspädda syror till neodym(III)salter. Neodym saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga.

Förekomst och framställning

Neodym förekommer tillsammans med andra lantanoider i monazit och bastnäsit. Halten i jordskorpan är ca 24–40 ppm. Separation kan göras genom jonbyteskromatografi eller vätske-vätske-extraktion. Metallen kan framställas genom elektrolys av neodymklorid. Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina.

Användning

Neodym tillsätts vid glastillverkning för att få en blå-röd färg. Neodymfärgat glas används även i lasrar.

Neodym har även fått användning vid tillverkning av permanentmagneter tillsammans med järn och bor (se neodymmagnet) Dessa är starka och används i elmotorer och hårddiskar.

H-fraserH228, H315, H319, H335
P-fraserP210, P240, P261, P264, P271, P280, P302 + P352, P304 + P340 + P312 P305 + P351 + P338, P332 + P313, P337 + P313, P362, P370 + P378, P403 + P233, P405, P501
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/

59. Praseodym (Pr)

58. Cerium (Ce) <— 59. Praseodym (Pr) —> 60. Neodym (Nd)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Praseodym
https://en.wikipedia.org/wiki/Praseodymium

Generella egenskaper

Relativ atommassa: 140,90765 u
Utseende: Silvervit

Fysikaliska egenskaper

Densitet (vid rumstemperatur): 6.77 g/cm3
Densitet (vid smältpunkten): 6.50 g/cm3
Aggregationstillstånd: Fast
Smältpunkt: 1 204 K (931 °C)
Kokpunkt: 3 793 K (3 520 °C)
Molvolym: 20,8 × 10-6 m3/mol
Smältvärme: 6,89 kJ/mol
Ångbildningsvärme: 296,8 kJ/mol
Molär värmekapacitet: 27.20 J/(mol·K)

Atomära egenskaper

Atomradie: 185 (247) pm
Kovalent radie: 165 pm

Elektronkonfiguration

Elektronkonfiguration: [Xe] 4f3 6s2
e per skal: 2, 8, 18, 21, 8, 2

Kemiska egenskaper

Oxidationstillstånd: 0, +1, +2, +3, +4, +5
Oxider (basicitet): Mild bas
Elektronegativitet (Paulingskalan): 1,13
Elektronegativitet (Allenskalan):

Diverse

Kristallstruktur: Hexagonal
Ljudhastighet: 2 280 m/s
Termisk expansion: α, poly: 6.7 µm/(m⋅K) (at r.t.)
Värmeledningsförmåga: 12.5 W/(m⋅K)
Elektrisk konduktivitet: 1,486·106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet: α, poly: 0.700 µΩ⋅m (at r.t.)
Magnetism: Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet: +5010.0×10−6 cm3/mol (293 K)
Youngs modul: α form: 37.3 GPa
Skjuvmodul: α form: 14.8 GPa
Bulks modul: α form: 28.8 GPa
Poissons konstant: α form: 0.281
Vickers hårdhet: 250–745 MPa
Brinells hårdhet: 250–640 MPa

Identifikation

CAS-nummer: 7440-10-0

Historia

Upptäckt: Carl Auer von Welsbach (1885)

Isotoper

IsotopFörekomstHalveringstid (t1/2)SönderfallSönderfallsprodukt
137Pr{syn}1,28 hε137Ce
138Pr{syn}1,45 minε138Ce
139Pr{syn}4,41 hε139Ce
140Pr{syn}3,39 minε140Ce
141Pr100 %Stabil
142Pr{syn}19,12 hε
β

142Ce
142Nd
143Pr{syn}13,57 dβ143Nd
144Pr{syn}17,28 minβ144Nd
145Pr{syn}5,984 hβ145Nd

https://en.wikipedia.org/wiki/Isotopes_of_praseodymium


Praseodym

Praseodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Historia

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Praseodymmetall framställades 1904 av Muthmann och Weis genom elektrolys av smält praseodymklorid. Namnet kommer av grekiska praso, purjolök, och didymos, tvilling och syftar på praseodymsalternas gröna färg.

Egenskaper

Praseodym är en silvervit mjuk metall som i luft snabbt täcks av ett grönt oxidskikt. Den saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga.

Förekomst och framställning

Praseodym förekommer i jordskorpan med ca 5–9 ppm i olika lantanoidmineraler. Den isoleras genom jonbyteskromatografi, vätske-vätske-kromatografi eller fraktionerad kristallisering. Metallen kan framställas genom reduktion av vattenfri praseodymklorid eller -fluorid med kalcium.

I naturen förekommer den ofta tillsammans med cerium, bland annat i monazit och bastnäsit.

Användning

Praseodym ingår i vissa legeringar med användning inom flygmotorer. Den används även i båglampor för filmindustrin och i projektorer.

H-fraserH228
P-fraserP210, P280, P370+P378
Periodic Table Videos
http://www.periodicvideos.com/